Post by TheMightyGustav on Oct 22, 2014 12:12:12 GMT
Rollpersonerna har vilat upp sig, tagit semester, varit sjukskrivna och arbetat lugnt med vanligt pappersarbete i ett halvår efter de hemska händelserna i den insnöade gruvstaden Snöflingdal. Våra hjältar konfronterades där under mardrömsliknande förhållanden med krafter och företeelser av högst ovanligt slag. Det gnager i medvetandet. Om det inte vore för de hemska ärren ni fortfarande har efter de vassa klorna så skulle ni nästan kunna tro att det var en ond dröm. Tänk vilka fantastiska försvarsmekanismer den mänskliga hjärnan har i beredskap när verkligheten blir oförståelig. Men likväl, vetskapen om att ni för första gången mötte varelser och händelser som inte är normala, som inte borde kunna existera... ja, den vetskapen gnager i er. Det går liksom inte att bortförklara helt. Men det går ganska bra att låta bli att prata om det.
Nå i alla fall, det har gått ett halvår, det är nu i månadsskiftet juni-juli, sommaren 2003. Ni har alla - mer eller mindre oberoende av varandra - planerat in semesterveckor, några i juli och några i augusti. Med era nuvarande tjänster och uppdrag så är det dock ganska flexibelt. Er status som "konvalescenter" har gjort att era chefer inte har velat belasta er med alltför ansvarsfulla uppgifter. Det har ni börjat knorra över, ni vill ju bevisa att ni är lika duktiga som alltid.
Ni minns förresten att en av er fick ett besök ett tag efter hemkomsten från Snöflingdal. Det var en same som gav er en gammal bok - som bl.a. tycktes innehålla mystiska ramsor och ritualer. Men ni har inte hört något mer från någon same eller från Snöflingdal. Det kapitlet är avslutat. Kvar finns bara de fascinerande, konstiga, skrämmande och omöjliga minnena...
Tisdagen den 24 juni fick en av er ett mejl från Jesper Bark, en lysande kemidoktorand vid Österåkers högskola. (Vem av er som fick mejlet och om Jesper är en f.d. kurskamrat eller ett kusinbarn, det kan vi bestämma i samråd. Svara snarast och ta på dig "Jesper", så har vi det avklarat!
)
När du läser mejlet hajar du till. Kalla kårar går längs ryggraden och ljuset tycktes försvinna i rummet för ett ögonblick. Nej, mejlet har inget med Snöflingdal att göra, men Jespers problem tycks vara av ett ovanligt slag och du får en kliande känsla av att något är riktigt konstigt.
Nå i alla fall, det har gått ett halvår, det är nu i månadsskiftet juni-juli, sommaren 2003. Ni har alla - mer eller mindre oberoende av varandra - planerat in semesterveckor, några i juli och några i augusti. Med era nuvarande tjänster och uppdrag så är det dock ganska flexibelt. Er status som "konvalescenter" har gjort att era chefer inte har velat belasta er med alltför ansvarsfulla uppgifter. Det har ni börjat knorra över, ni vill ju bevisa att ni är lika duktiga som alltid.
Ni minns förresten att en av er fick ett besök ett tag efter hemkomsten från Snöflingdal. Det var en same som gav er en gammal bok - som bl.a. tycktes innehålla mystiska ramsor och ritualer. Men ni har inte hört något mer från någon same eller från Snöflingdal. Det kapitlet är avslutat. Kvar finns bara de fascinerande, konstiga, skrämmande och omöjliga minnena...
Tisdagen den 24 juni fick en av er ett mejl från Jesper Bark, en lysande kemidoktorand vid Österåkers högskola. (Vem av er som fick mejlet och om Jesper är en f.d. kurskamrat eller ett kusinbarn, det kan vi bestämma i samråd. Svara snarast och ta på dig "Jesper", så har vi det avklarat!
)När du läser mejlet hajar du till. Kalla kårar går längs ryggraden och ljuset tycktes försvinna i rummet för ett ögonblick. Nej, mejlet har inget med Snöflingdal att göra, men Jespers problem tycks vara av ett ovanligt slag och du får en kliande känsla av att något är riktigt konstigt.
Från: barkje@kemi.ohs.se
Ämne: Snälla hjälp
Du, jag är ledsen att jag stör dig så här, men jag vet inte vem annars som jag kan vända mig till och mitt liv är i fara.
Nej. Glöm det. Sorry, men jag är lite hysterisk. Jag borde säga att mitt liv kan vara i fara. Du vet det där projektet som jag har jobbat på, det som jag inte kunde berätta för dig om? Nå, jag tror att någon vill döda mig för det. Eller nåt. Eller kanske har det inget att göra med projektet. Jag vet inte. Och det är därför som jag inte kan gå till polisen med det här.
Jag har den här grejen på min arm. Jag vet inte vad det är, typ en stor tatuering ellr nåt, men folk har dött av den. Tatueringen alltså.
Och jag har börjat se saker i ögonvrån. Saker som inte borde vara där, platser jag aldrig borde se.
Återigen, jag beklagar att jag lastar dig med det här, men du är den förste jag kom att tänka på som skulle kunna hjälpa mig. Snälla kom till Österåker snart. Du hittar mig i labbet, tredje våningen i Ströderhuset. Jag gillar inte att gå hem längre.
Snälla skynda dig!
Jesper
Ämne: Snälla hjälp
Du, jag är ledsen att jag stör dig så här, men jag vet inte vem annars som jag kan vända mig till och mitt liv är i fara.
Nej. Glöm det. Sorry, men jag är lite hysterisk. Jag borde säga att mitt liv kan vara i fara. Du vet det där projektet som jag har jobbat på, det som jag inte kunde berätta för dig om? Nå, jag tror att någon vill döda mig för det. Eller nåt. Eller kanske har det inget att göra med projektet. Jag vet inte. Och det är därför som jag inte kan gå till polisen med det här.
Jag har den här grejen på min arm. Jag vet inte vad det är, typ en stor tatuering ellr nåt, men folk har dött av den. Tatueringen alltså.
Och jag har börjat se saker i ögonvrån. Saker som inte borde vara där, platser jag aldrig borde se.
Återigen, jag beklagar att jag lastar dig med det här, men du är den förste jag kom att tänka på som skulle kunna hjälpa mig. Snälla kom till Österåker snart. Du hittar mig i labbet, tredje våningen i Ströderhuset. Jag gillar inte att gå hem längre.
Snälla skynda dig!
Jesper
Lagom att pyssla och pilla med själv hemma. 
